I Psykoanalytiskt Lexicon (Stig Fhanér, Nordstedts Förlag 1989) definieras ångest som:
En olustbetonad affekt av varierande styrka som utlöses i jaget i situationer som upplevs som farliga eller livshotande. De retningar som utlöser ångesten kan häröra från driftsimpulser eller omständigheter i omvärlden.
Jag har här förkortat den ursprungliga texten något. Driftsimpulser som kan leda till ångest kan t.ex. vara starka sexuella hämningar eller, som Adler trodde, att viljan till makt (som han uppfattade som en primär drivkraft) på ett allvarligt sätt av olika anledningar förintats.
Ett av de tydligaste exemplen på omständigheter i omvärlden som kan inträffa under vår mest utsatta period i livet är spädbarnet som ännu inte lärt sig att föräldrarna alltid kommer tillbaka om de skulle kort försvinna ur åsyn på grund av att det ringer på dörren eller mjölken kokar över på spisen. Under den korta tid det handlar om kan en katastrof ha drabbat barnet som i hjälplös panik ser grunden till livet försvinna ut genom dörren. Allt det här kan få vår inre censor att trycka ned händelsen och känslan djupt ned i det undermedvetna. Allt för att förhindra att barnet bokstavligen dör av skräck. En bortträngning har skett.
När väl det har bildats ett sådant känslomässigt ärr i det undermedvetna är det lätt att samma väl fungerande procedur används igen nästa gång barnet upplever skräcken och oförmågan att göra någonting åt sin hotande fasansfulla situation. Det är nästan alltid så att bortträngningar sker i de yngre åren innan vi lär oss hantera världen.
Att notera är att bara för att paniken trängts ned i det undermedvetna så är den inte borta för det utan organismen vill ju bli av med den starka spänningen men varje gång den söker ett utlopp så trycks den ned igen efter principen ”en gång farligt alltid farligt”. Resultatet av detta är ångest, en fritt flytande ångest, som på så sätt benämns för att man inte förstår varför man drabbats.
Kan man bli av med ångest? Javisst kan man det. I vissa fall försvinner den spontant efter att ha pyst ut i små portioner under ett antal år. Men jag skulle rekommendera alla som lider av ”något inom sig men bortom ens kontroll” att gå till en terapeut som har utbildats i hypnoanalys. Under den terapin förs man av det undermedvetna försiktigt tillbaka till det utlösande traumat. När spänningen väl är frisläppt tonar ångesten gradvis bort. Vissa utan djupare insikt i psykets natur vill göra gällande att om man tillåter sig uppleva den ursprungliga traumatiserande paniken så återtraumatiseras man. Så skulle det kunna vara – om man var ett litet barn. Men inte som vuxen. Då är det troligare att man reagerar med orden ”jasså, var det bara det? Och det har alltså legat där och plågat mig i alla dessa år”.
Slutsats: Visst kan ångest botas och inte bara maskeras. Sök hjälp av en kompetent hypnoanalytiker.